Trettiofyra femton
Idag har jag simtävlat, japp ni läste rätt!! JAG har simtävlat, något jag inte gjort sen KM 2002. Jag har sagt att jag ska ställa upp i flera år, men först i år vågade jag. Det var nära att jag backade ur, men Lennart o Niklas övertygade mig om att det skulle vara kul. Så jag har gått omkring o peppat mig själv i veckor. o tjatat om det för folk som inte ens bryr sig.
O så idag då.... efter smärre parkeringsproblem som löste sig på så sätt att jag parkerade vid gymet, så kom jag in i simhallen med andan i halsen. Träffade som tur var Niklas på en gång, så jag kom in, badet var öppet o det hade vart ganska svårt att övertyga badhus personalen om att jag skulle tävla. Hann in, bytte om o sen ut o hälsa på lite folk o skulle precis hoppa i o simma in när de sa i högtalarna att insimmet var slut. Tur de hade 2 banor på grunda man kunde simma in på. Vilket jag gjorde kunde dock inte testa o starta med mitt onda knä... simmade nåra hundra sen gick jag upp, ville ju inte trötta ut mig för mkt.... Valde bort tävlingsbaddäkten framför favoriten. Tur var väl det med tanke på att den är skuren som den är och jag simmade på den bana jag gjorde.. HAHA
Lallade iaf omkring på bassängplan, snackade me Oscar o Niklas o Anna E o Jessica o Anders o Marcus o så kom Micke o ba "tjeeeena tjejen det var länge sen, kul o se dig O I BADDRÄKT, det var som fan", då kände jag att jag kanske tagit mig vatten över huvudet... hur skulle detta gå?!?!!?! Värmde upp ihop med Anders när vi sen fick tag i en heatlista hade Anders hamnat på banan bredvid Henrik, sjuk tur jag har som inte har ett syskon o tävla mot, för när det kommer till tävlingssimning kära syskon, är jag snabbast. 12års träning måste väl resultera i nåt:) Jag hamnade i heat 5 bana 6. bana 6 liksom, PRECIS vid tidtagare, speakerbord o diverse andra funktionärer... suck. Påpekade det för Micke, som sa att jag nog skulle krokna efter 10m, så han skulle sätta sig vid 15m, den vet hur han ska trigga mig! spelar ingen roll att jag slutade träna för honom för 7 år sen, han vet att om han säger sånt blir jag äkta full i faan, så tack för den extra kicken!!! NU var jag då sjukt nervös, kände hur hjärtat slog FORT...... Starten gick VÄLDIGT fort, tur man kan alla signaler o direktiv i sömnen!!!! men min tidtagare var liiiiite ivägen så jag fick gå upp på pallen från fel håll.... Kände hur jag darrade o så har de nya plattor på pallarna vilket gör att det typ inte finns nånstans att hålla händerna... vad göra tänkte jag???? tänkte sen om att det viktigaste är att inte åka dit för tjuvstart, bättre o va lite sen o stå lite mer upprätt än vanligt o inte hålla i pallen så hårt-jag brukade hålla i pallen krampaktigt på den gamla goda tiden) Denna strategi verkade som den funkade bra då Lennart sa efteråt att jag var snabb, nåja för att vara icke-aktiv, va ifrån pallen på 0.79s! Hoppade i o simmade, o kände inte att jag var trött förrän jag var i mål. hade en taskig vändning där badmössan ville åka av.... o en bedrövlig målgång... fick inte armtagen att stämma riktigt. Trots allt så gled jag i mål på 34.15, o det är fasen inte dåligt, många gånger simmade jag på 34 även när jag var aktiv, var bara sista året jag kom ner på 33. Så jag var sjukt nöjd. Men kunde knappt andas, tur man har snälla människor runt omkring sig som delar med sig av astmaspray.. När jag väl kunde andas igen så gick jag bort till Anders, Niklas o Oscar o dem o var helt euforisk, jag trodde på typ 38, 39 nåt målet va o komma i mål på under 40, så blev det 34. Nice. för jag har inte vart mkt bättre o är egentligen långdistansare, eller 400metare:) De kanske tror jag e dum i huvudet som tycker det var bra. Men jag är äckligt nöjd. Förutom att det känns bra mentalt, att jag inte tappat allt, är det ju också ett bevis på att jag inte är helt försoffad:)
Att tävla idag var ett smart drag. Självförtroende for i topp:) Dessutom trivs jag så otroligt bra i simhallar med mina simmarkompisar. De tgår liksom inte att förklara med ord vad alla dessa underbara människor betyder för mig, De var en del av min vardag i så många år, O de kommer alla ha en egen speciell plats i mitt hjärta. Dessutom påminde jag mig om varför jag älskar o simma, man rensar hjärnan o kör slut på kroppen. Tävlingsmomentet i sig gav en kick jag inte känt på länge. Här fanns fler som jag, som gillar att tävla. hehe. Har börjat fundera mer o mer om jag ska satsa på o börja simma masters, gymmet håller ju ändå på att lägga ner alla mina favvo klasser, o det är ju i vattnet jag hör hemma, alternativt kan man ju alternera båda, simma typ 2ggr i veckan o sen gå o spinna lite. det vet jag att nåra tävlingsgrupper gör:)
Herrgud jag är fortfarande så fånigt glad efter denna eftermiddag. Men det var så skoj, o jag e sjukt taggad inför nästa KM, då har jag ju en realistisk tid att slå, iår var det ju en sjukt gammal tid jag hade att rikta mig efter......
Men som de säger "once a swimmer, always a swimmer"
Gotta Love it!!!!!!!!!
O så idag då.... efter smärre parkeringsproblem som löste sig på så sätt att jag parkerade vid gymet, så kom jag in i simhallen med andan i halsen. Träffade som tur var Niklas på en gång, så jag kom in, badet var öppet o det hade vart ganska svårt att övertyga badhus personalen om att jag skulle tävla. Hann in, bytte om o sen ut o hälsa på lite folk o skulle precis hoppa i o simma in när de sa i högtalarna att insimmet var slut. Tur de hade 2 banor på grunda man kunde simma in på. Vilket jag gjorde kunde dock inte testa o starta med mitt onda knä... simmade nåra hundra sen gick jag upp, ville ju inte trötta ut mig för mkt.... Valde bort tävlingsbaddäkten framför favoriten. Tur var väl det med tanke på att den är skuren som den är och jag simmade på den bana jag gjorde.. HAHA
Lallade iaf omkring på bassängplan, snackade me Oscar o Niklas o Anna E o Jessica o Anders o Marcus o så kom Micke o ba "tjeeeena tjejen det var länge sen, kul o se dig O I BADDRÄKT, det var som fan", då kände jag att jag kanske tagit mig vatten över huvudet... hur skulle detta gå?!?!!?! Värmde upp ihop med Anders när vi sen fick tag i en heatlista hade Anders hamnat på banan bredvid Henrik, sjuk tur jag har som inte har ett syskon o tävla mot, för när det kommer till tävlingssimning kära syskon, är jag snabbast. 12års träning måste väl resultera i nåt:) Jag hamnade i heat 5 bana 6. bana 6 liksom, PRECIS vid tidtagare, speakerbord o diverse andra funktionärer... suck. Påpekade det för Micke, som sa att jag nog skulle krokna efter 10m, så han skulle sätta sig vid 15m, den vet hur han ska trigga mig! spelar ingen roll att jag slutade träna för honom för 7 år sen, han vet att om han säger sånt blir jag äkta full i faan, så tack för den extra kicken!!! NU var jag då sjukt nervös, kände hur hjärtat slog FORT...... Starten gick VÄLDIGT fort, tur man kan alla signaler o direktiv i sömnen!!!! men min tidtagare var liiiiite ivägen så jag fick gå upp på pallen från fel håll.... Kände hur jag darrade o så har de nya plattor på pallarna vilket gör att det typ inte finns nånstans att hålla händerna... vad göra tänkte jag???? tänkte sen om att det viktigaste är att inte åka dit för tjuvstart, bättre o va lite sen o stå lite mer upprätt än vanligt o inte hålla i pallen så hårt-jag brukade hålla i pallen krampaktigt på den gamla goda tiden) Denna strategi verkade som den funkade bra då Lennart sa efteråt att jag var snabb, nåja för att vara icke-aktiv, va ifrån pallen på 0.79s! Hoppade i o simmade, o kände inte att jag var trött förrän jag var i mål. hade en taskig vändning där badmössan ville åka av.... o en bedrövlig målgång... fick inte armtagen att stämma riktigt. Trots allt så gled jag i mål på 34.15, o det är fasen inte dåligt, många gånger simmade jag på 34 även när jag var aktiv, var bara sista året jag kom ner på 33. Så jag var sjukt nöjd. Men kunde knappt andas, tur man har snälla människor runt omkring sig som delar med sig av astmaspray.. När jag väl kunde andas igen så gick jag bort till Anders, Niklas o Oscar o dem o var helt euforisk, jag trodde på typ 38, 39 nåt målet va o komma i mål på under 40, så blev det 34. Nice. för jag har inte vart mkt bättre o är egentligen långdistansare, eller 400metare:) De kanske tror jag e dum i huvudet som tycker det var bra. Men jag är äckligt nöjd. Förutom att det känns bra mentalt, att jag inte tappat allt, är det ju också ett bevis på att jag inte är helt försoffad:)
Att tävla idag var ett smart drag. Självförtroende for i topp:) Dessutom trivs jag så otroligt bra i simhallar med mina simmarkompisar. De tgår liksom inte att förklara med ord vad alla dessa underbara människor betyder för mig, De var en del av min vardag i så många år, O de kommer alla ha en egen speciell plats i mitt hjärta. Dessutom påminde jag mig om varför jag älskar o simma, man rensar hjärnan o kör slut på kroppen. Tävlingsmomentet i sig gav en kick jag inte känt på länge. Här fanns fler som jag, som gillar att tävla. hehe. Har börjat fundera mer o mer om jag ska satsa på o börja simma masters, gymmet håller ju ändå på att lägga ner alla mina favvo klasser, o det är ju i vattnet jag hör hemma, alternativt kan man ju alternera båda, simma typ 2ggr i veckan o sen gå o spinna lite. det vet jag att nåra tävlingsgrupper gör:)
Herrgud jag är fortfarande så fånigt glad efter denna eftermiddag. Men det var så skoj, o jag e sjukt taggad inför nästa KM, då har jag ju en realistisk tid att slå, iår var det ju en sjukt gammal tid jag hade att rikta mig efter......
Men som de säger "once a swimmer, always a swimmer"
Gotta Love it!!!!!!!!!
Kommentarer
Trackback
