Hur nöjd är du?

Fick en tidning gratis när jag sprang genom stan idag, Glamour, i en svart tygpåse... man tackar väl inte nej till en gratis tidning antar jag.... Läste ett reportage om "Din Kropp"  o tro det eller ej men så många som 55% av de som svarade på enkäten var nöjda med det de såg i spegeln... Måste ju ärligt säga att jag är en av de resterande 45% som helst blundar varje gång jag går förbi en spegel... Måste bli av me xtra kilona, o allra hemskast är acnen jag dragits med senaste månaderna, som verkligen är pga stress, för den veckan jag kunde stressa ner försvann det, för att sen poppa upp igen....
Men det här med kroppsideal är helt sjukt. Killar mellan 20 o 30 hade bedömt bilder på allt från Victoria Silvstedt till Sheryl Crow. En del sa att de var jätte snygga o en del att de inte alls var det. Undrar om alla talade sanning. Det sägs ju att ju äldre man blir, ju mindre bryr man sig om hur personen man gillar ser ut. Men jag tror att det är bullshit, eller så är jag otroligt tråkig att umgås med. (Kan ju iofs oxå bero på att jag är läskigt osäker på mig själv när det gäller förhållanden... sånt syns ju). Anyway var det skönt att läsa att så många som 68% av deltagarna i undersökningen nån gång ljugit o sin vikt. ´Har jag med... åt båda hållen. Har ett så sjukt förhållande till mat o träning så det finns inte, men det är ju egentligen inget jag skyltar med. Vill inte erkänna hur nära det är att fingrarna åker ner i halsen så fort jag ätit "fel", vad nu "fel är egentligen. Men fel enligt mig. Fel är ju oxå att ha såna tankar.. men de kan liksom inte försvinna... I somras var det riktigt illa. höll på att inte klara lunchen på jobbet, men tur att nån annan kom in å åt samtidigt. För man gör ju aldrig bort sig o talar om för dem på jobbet att egentligen har jag helt sjuka tankar om mat varje gång jag stoppar nåt i munnen. Vill inte äta, men måste för att kunna träna, o om jag inte tränar nästan gråter jag för att jag måste äta. Har ju lärt mig på senare år att man måste äta för att må bra. Men det är svårt. O de här tankarna är delvis anledningen till att jag inte gillar mig själv i inte vågar ha ett seriöst förhållande. Då måste man ju vara perfekt, o då måste jag gå ner i vikt... o ja.... så blir det en ond cirkel.....
Har dock dagar när jag är ok me mig själv, konstigt nog är det ofta dagar när jag är själv, alltså inte träffar kompisar eller andra människor... skumt.....
Nu ska jag gå o läsa hur man "proffsfärgar"håret hemma, för det tror jag inte på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0