En ångestfylld natt...
"OM DU SLUTAR ÄTA SÅ MYCKET, BLIR DU OCKSÅ SMAL OCH SÖT SOM DE ANDRA TJEJERNA"
Fd gympalärarens ord ringde i öronen hela natten... Fick av nån outgrundlig anledning besök av nåra "tonårsspöken", dvs rösterna som talar om för mig att jag faktiskt inte borde äta, i natt. Låg hela natten o kallsvettades o tvingade mig själv att inte gå ner o stoppa fingrarna i halsen. Hela vägen till Univ. i morse satt jag o kämpade emot oxå, o som tur var vann mitt förnuftiga jag. Inte alltid det är så. Det är väl så att har men en gång tampats med ätstörningar o skev självbild, så blir man aldrig av med det riktigt. Men jag kan inte o kommer aldrig kunna glömma gympalärarens ord, minns det som igår när vi åt pyttipanna i 6an, o hon satt mittemot. Numer har jag inte nån jag riktigt kan prata med det om. E som visste och förstod umgås jag inte med längre, blir nåt sms då o då, men inte som förut när vi hade "torsdagsbio" o gick o fikade i stan. Hon förstod utan att man behöver förklara. Ska man försöka förklara nu låter det som om man sitter o tycker synd om sig själv. O så är det ju inte. Känns bättre nu iaf. Tror jag.
Dagen har spenderats på Uni. ensamt, men jag pluggade iaf i 6h, ok 5.5, stötte på Jonatan o prata lite me honom ett tag. har inte träffat honom sen i Juni jue. Vet egentligen inte om jag fick så mkt som jag velat gjort, men tankarna liksom driftade iväg.... nåväl, bättre än att sitta hemma o göra nada:)
Pratade me Annica oxå, hon va ute på "stan" dvs malmö:) o köpte tunnbrörulle:) Skoj o prata med henne. Sjukt bara att jag satt o tänkte på henne, att jag skulle ringa, o så 5 min senare ringde hon...
Ledig i helgen, ska plugga, dra igång datorn o få struktur på det jag skrivit tänkte jag!
Nu ska jag gå o leta reda på nån bra film!!
Fd gympalärarens ord ringde i öronen hela natten... Fick av nån outgrundlig anledning besök av nåra "tonårsspöken", dvs rösterna som talar om för mig att jag faktiskt inte borde äta, i natt. Låg hela natten o kallsvettades o tvingade mig själv att inte gå ner o stoppa fingrarna i halsen. Hela vägen till Univ. i morse satt jag o kämpade emot oxå, o som tur var vann mitt förnuftiga jag. Inte alltid det är så. Det är väl så att har men en gång tampats med ätstörningar o skev självbild, så blir man aldrig av med det riktigt. Men jag kan inte o kommer aldrig kunna glömma gympalärarens ord, minns det som igår när vi åt pyttipanna i 6an, o hon satt mittemot. Numer har jag inte nån jag riktigt kan prata med det om. E som visste och förstod umgås jag inte med längre, blir nåt sms då o då, men inte som förut när vi hade "torsdagsbio" o gick o fikade i stan. Hon förstod utan att man behöver förklara. Ska man försöka förklara nu låter det som om man sitter o tycker synd om sig själv. O så är det ju inte. Känns bättre nu iaf. Tror jag.
Dagen har spenderats på Uni. ensamt, men jag pluggade iaf i 6h, ok 5.5, stötte på Jonatan o prata lite me honom ett tag. har inte träffat honom sen i Juni jue. Vet egentligen inte om jag fick så mkt som jag velat gjort, men tankarna liksom driftade iväg.... nåväl, bättre än att sitta hemma o göra nada:)
Pratade me Annica oxå, hon va ute på "stan" dvs malmö:) o köpte tunnbrörulle:) Skoj o prata med henne. Sjukt bara att jag satt o tänkte på henne, att jag skulle ringa, o så 5 min senare ringde hon...
Ledig i helgen, ska plugga, dra igång datorn o få struktur på det jag skrivit tänkte jag!
Nu ska jag gå o leta reda på nån bra film!!
Kommentarer
Trackback
