natta

Kom på att jag måste ge min syster lite cred. Ibland undrar jag om vi verkligen är släkt, för vi är så olika. Ibland är hon vass som bara den o ibland bara måste hon umgås. Men en dag som denna hade ingen kunnat ersätta henne, hon bara fanns, bara visste o såg, en systerlig kram o ett tyst "jag finns här". Hur mycket vi än må hata varann emellanåt så är det skönt att veta att hon finns där. Få förunnat?!