Den underbara känslan av att ha sovit ut!
Fick sova ut imorse, har ju varit ledig 2 helger i rad, men inte varit hemma, så det har varit hem från jobbet på fredagkvällarna o sen duscha o iväg. Idag var ledig torsdag för min del:) O jag satte inte någon klocka på ringning, o gissa om jag sov... haha garvade nästan när jag slog upp ögonen 10.44. men ooo så skönt det var!! O att jag var sist upp i huset tycker jag var ok, jag är alltid först annars, åtminstone har ja varit det hela sommaren!
Dessvärre har jag inte lyckats plugga nåt.... Dammsög hela huset, beställde klipptid hos Johanna, sen kollade jag lite på en tv-serie jag inte kan nämna namnet på här, hahah men jesus va seg den är. Efter det ville syrran göra pizza till lunch vilket jag hjälpte till med, o sen fick jag för mig att jag skulle göra dubbel sats kanelbullar, tog en jäkla tid det!!! Hamnade sedan här o beställde lite filmer för mitt presentkort jag hade på ginza.se!
Inte mkt nytt alltså, jobb o lite annat emellan. Trött på företaget jag jobbar på dock. O nu är det inte de jag jobbar med, utan företaget överlag. Lokalen är sämst, luften gör att alla springer runt me huvudvärk. Vi är ofta kort om folk, men måste ju få det att funka för kundernas skull, o då tror de "där uppe" att det är helt ok. Antingen är de helt pantade eller så struntar de i hur vi mår. Ibland känns det som det sistnämnda. Internkommunikationen är far from bra. O visst jag vet att det inte går så bra just nu, just därför kanske man behöver bli peppad istället för att få massvis med krav över sig.
Regionschefen var inne igår. Man kunde ju tänka sig att en sådan skulle vilja hälsa på sina "undersåtar", men hade jag inte av en slump gått förbi honom hade han inte brytt sig. Sånt e jobbigt det känns som om man bara tas för given. För visst jag har betalt för att göra det jag gör o jag är "under" honom. Jag är längst ner i näringskedjan som extraanställd. MEN jag tycker att han kunde gå runt o hälsa på alla, vi va ändå bara 7 st där, så det skulle inte tagit mer än nåra minuter. Allt jag önskat vore ett hej, o sen att han presentera sig, även om jag visste vad han hette o vem han var. men nej inte då. Trist. känns som att man sjönk ner i skorna. helt ärligt, va farao jobbar jag så bra jag kan för när man inte ens kan få mer än ett hej bara för att man råka va på samma ställe.
Men man ska väl va glad man har ett jobb, finns ju många som inte har det oxå.
nä men om man ska ge sig ut o dammsuga bilen då...!?!?!
Dessvärre har jag inte lyckats plugga nåt.... Dammsög hela huset, beställde klipptid hos Johanna, sen kollade jag lite på en tv-serie jag inte kan nämna namnet på här, hahah men jesus va seg den är. Efter det ville syrran göra pizza till lunch vilket jag hjälpte till med, o sen fick jag för mig att jag skulle göra dubbel sats kanelbullar, tog en jäkla tid det!!! Hamnade sedan här o beställde lite filmer för mitt presentkort jag hade på ginza.se!
Inte mkt nytt alltså, jobb o lite annat emellan. Trött på företaget jag jobbar på dock. O nu är det inte de jag jobbar med, utan företaget överlag. Lokalen är sämst, luften gör att alla springer runt me huvudvärk. Vi är ofta kort om folk, men måste ju få det att funka för kundernas skull, o då tror de "där uppe" att det är helt ok. Antingen är de helt pantade eller så struntar de i hur vi mår. Ibland känns det som det sistnämnda. Internkommunikationen är far from bra. O visst jag vet att det inte går så bra just nu, just därför kanske man behöver bli peppad istället för att få massvis med krav över sig.
Regionschefen var inne igår. Man kunde ju tänka sig att en sådan skulle vilja hälsa på sina "undersåtar", men hade jag inte av en slump gått förbi honom hade han inte brytt sig. Sånt e jobbigt det känns som om man bara tas för given. För visst jag har betalt för att göra det jag gör o jag är "under" honom. Jag är längst ner i näringskedjan som extraanställd. MEN jag tycker att han kunde gå runt o hälsa på alla, vi va ändå bara 7 st där, så det skulle inte tagit mer än nåra minuter. Allt jag önskat vore ett hej, o sen att han presentera sig, även om jag visste vad han hette o vem han var. men nej inte då. Trist. känns som att man sjönk ner i skorna. helt ärligt, va farao jobbar jag så bra jag kan för när man inte ens kan få mer än ett hej bara för att man råka va på samma ställe.
Men man ska väl va glad man har ett jobb, finns ju många som inte har det oxå.
nä men om man ska ge sig ut o dammsuga bilen då...!?!?!
Kommentarer
Trackback
