natta

Jag har lite svårt med det där o tro att nån kan tycka om mig, eller liksom låta någon göra det. Men jag tror att jag är på väg att släppa den där sista spärren, där jag faktiskt kan tänka mig att han kanske tycker om mig för den jag är. Jag blir helt snurrig, för en del av mig liksom vågar inte, för det gör så ont att slå sig. Men jag tror inte jag kommer göra det inom den närmaste framtiden, slå mig alltså. Det kanske är att tro för mkt om sig själv. Men i det här läget är det nog inte mig själv jag tror på, utan oss. O det är alldeles alldeles underbart. Måste bara våga släppa det där lilla sista....

Sommarlov- vilket bullshit, jobb o jobb o jobb, inte EN dag med full bemanning... MUTTER... det skulle ju kunna va kul, det är skillnad på att jobba vardag o helg, men det är INTE roligt att jobba med 2 man kort o att se kunder gå för att man inte hinner hjälpa till.... eller att vi inte har grejer hemma, det är också jobbigt.... Men nästa vecka, då ska jag bara jobba söndagen. Tänkte ta mig lite sommarlov, även om regnet skvalar ner utanför fönstrena. Imorn blir det jag o min bok, sådeså!!!